INTERVJU

Vem är du?
Jag vet inte. Ibland är jag glad, ibland mörk och dyster. Det mörka brukar komma fram när jag skriver, men även då finns en glädje, berättarglädjen. Jag är en drömmare.

Var kommer du ifrån?
Jag föddes i Göteborg, växte upp i Nora och har sedan flyttat runt och jobbat som journalist på ett halvdussin platser, och nu är jag tillbaka i Göteborg. Men norra Öland har alltid varit en fast punkt, därifrån kommer min mammas släkt och dit åkte vi nästan alltid på alla lov, till en liten stuga som min morfar byggt. Det var bara under tonåren som jag tyckte att Öland var rätt trist – som barn och som vuxen har jag älskat det.

Vad betyder Öland för dig?
Min gymnasielärare i svenska tvingade mig att lära mig en dikt av Gustaf Fröding om en värmländsk skogsdunge en gång, där de sista raderna löd: ”Den dungen är mig kär, min barndom susar där.” Jag hoppas att alla har en sådan plats, för mig är det Djupvik på Öland. Där susar min barndom, och det är nog barndomens Öland som jag försöker mana fram i berättelserna, en öländsk barndom där allt var mer intensivt och spännande och landskapet var mer mystiskt och kusligt än vad det är nu.

Hur skriver du?
Jag drömmer mycket och tänker en del, och samlar idéer ungefär som någon som går omkring på en strand och samlar fina stenar. Sedan börjar jag skriva och låter romanen bli en hund som drar iväg med mig, utan att jag är riktigt säker på vart det slutar. När jag jobbar på en roman skriver jag varje dag.

Du skriver spännande berättelser där sorg och saknad är återkommande teman. Varför fascinerar de mörka sidorna i livet?
Jag har upplevt dödsfall, en del väntade och en del oväntade, och alla sorgliga. Så jag känner till sorgen väl. Sorgen går inte att undvika i livet, och jag tror det vore tråkigt i längden om solen lyste alla dagar. Mörkret utvecklar dessutom fantasin – det kan ju finnas vad som helst där ...

Vad betyder orden Skumtimmen och Nattfåk?
Skumtimmen är ett gammalt småländskt och öländskt ord för ”skymning” och ”fåk” är namnet på den öländska snöstormen. Jag tyckte att det var bra och lite annorlunda romantitlar.

Varför döper du om orterna på norra Öland i dina romaner?
Det är för att slippa vara så noggrann och sanningsenlig! Nästan alla platserna i romanerna har förebilder, och vilka de är förklarar jag här, men de ligger inte alltid på samma plats som i verkligheten. Jag började med verkliga orter när jag skrev Skumtimmen, men de förändrades sakta och till slut var skillnaderna så stora att jag gav dem nya namn. Men den som reser till exempelvis Djupvik eller Föra kyrka på norra Öland borde känna igen Stenvik och Marnäs kyrka utan problem.